Johannes Vermeer, ”Sfinxen från Delft”, återupptäcktes under 1800-talet. I sin samtid kände endast en nära krets till vem Schubert var. Situationen kan jämföras med Vermeers, som även likt den sistnämnde kompositören gick bort förhållandevis tidigt.
      Till tidens samlare hörde husfruarna med ansvar för besluten om hemmens interiörer. En av dem hade känt konstnären sedan tidiga år och ägde sammanlagt ett tjugotal verk av honom.

1656, ett par år efter att Johannes Vermeer valts in i skrået och fått möjlighet att verka, byter han tämligen drastiskt motiv från historiemåleri till främst intima inomhusscener. "En värld är varje människa" för att citera Gunnar Ekelöf. En insikt om detta ger Vermeer i de stilla men laddade inre förlopp som läsningen av ett brev förmedlar. Man frestas att jämföra dessa scener med författaren Jane Austens kammarstycken om hur man väljer kärleken.
     Den första målningen i serien var kanske Kopplerskan där en slant byter ägare mot löfte om lust. Likt vanitas-symboliken kunde målningens ägare njuta av förtappelse utan att synda. Som kittlande romaner väcks innehållet till liv av en människas frusna hållning och symboliken i rummet.

Girl lnterrupted at Her Music, c. 1659-61, 39,4 x 44,5 cm. The Frick Collection. New York © Johannes Vermeer (Klicka på bilden för hög upplösning

I det nyligen restaurerade verket Kvinna läser ett brev (se högst upp till höger) finns nu en målning av Cupido framtagen i bakgrunden (den finns även i Kopplerskan målad strax före). I stället för den stilla väggen blottar så brevet ett själsstingande kärleksbedrägeri. Åtminstone manar bakgrundens masker vid den knubbiges fötter om detta . (Se mer om detta i länk nedan)
      Intressant nog återanvänds målningen med Cupido som rekvisita senare även när en ung kvinna spelar spinett. I den versionen är maskerna borttagna av konstnären och målningen framstår som en mer villkorslös hyllning till kärleken, om det nu var till den profana eller den sakrala.
      Om nu Vermeer själv gjorde retuschen så kan man fråga sig hur den förhåller sig till det tidigare nämnda, övermålade väggpartiet? Man blir alltid en smula fundersam över konservatorernas framfart. Även om innehållet är känt eller okänt är det inte huvudsaken i mötet med Vermeers måleri. Skönspelet pågår istället mellan färger och ljus.

I en senare version där damen i blå jacka läser sitt brev är det broderiet mellan särskilt varma och kalla toner i dagrar och skuggor som fascinerar. Senare lyfter Vermeer fram hudens skimrande möten mellan grågröna skuggor och kindens rodnader för att teckna formerna. Den lilla knoppen som avslutar väggkartans (utsikten mot världen utanför) underkant med sin pil återkommer i flera målningar och är viktiga för att visa betraktaren och protagonistens väntande blickar till rätta. Se även hur skuggan i handen stabiliseras av den mörka stången i underkant. Dessa utsökta och kompositoriskt verkande, minimala detaljer är ett säkert signum för ett mästerverk av Vermeers öga och hand oavsett graden av eventuella hjälpmedel. Hans rykte växte stadigt när måleriets närmast fotografiska prägel upptäcktes.

View of Delft, 1660-61, 96 x 114 cm, Mauritshuis, The Hague © Johannes Vermeer (Klicka på bilden för hög upplösning

Pärlbandet av klassiska verk på utställningen förtas inte av att The Art of Painting som finns i Wien saknas. Den var Vermeers magnum opus och finns förstås med i den väldisponerade och generösa katalogen. Beställ gärna den senare direkt från Rijksmuseum inför ett besök. Reproduktionerna är tryckta på matt papper med många detaljförstoringar. Särskilt givande är den inledande sammanfattningen med bilder av konstnärens samtliga, kända verk arrangerade så gott det går kronologiskt, där också målningarnas format i förhållande till varandra kan jämföras. Det blir uppenbart hur väl Vermeer behärskar miniatyrmålarens omsorg och kunskapen om de stora formatens perspektiv och kompositioner oavsett målningens storlek.

Spekulationerna har gått varma de senaste 20–25 åren om vilka optiska hjälpmedel Vermeer kan ha använt sig av. David Hockney väckte tanken om att han likt andra 1600-talsmästare använde sig av en camera obscura. På Youtube kan man ta del av dokumentären ”Tim’s Vermeer” där slutsatserna dras in absurdum. Det är kul men samtidigt irrelevant. Ett verks tillkomst med eller utan tekniska hjälpmedel handlar alltid i slutändan om konstnärens val. Och i det avseendet var Vermeer synnerligen konsekvent och metodisk utan att ge avkall på poetisk kvalitet.

Amsterdam 2023-03-10 © Susanna Slöör

Läs Leif Mattssons artikel om utställningen>>

Läs mer om restaurationen av Kvinna läser ett brev:
https://arttimes.co.za/restoration-of-vermeer-painting-in-germany-reveals-hidden-image-of-cupid/