"Kopp och frukter" 1924/25 , 23,5X19 cm, Åke Göransson

”En blomforms möte med sin blå bakgrund”, titeln på min Göranssonbok hittade formgivaren Lars E Pettersson i min text. Som ett uttryck för den atmosfär av koncentration och intimitet som präglade Åke Göranssons sätt att se på verklighet och måleri är den välfunnen.

När jag var tjugoett år (1956) och började på Signe Barths målarskola på Söder steg jag rätt in i den själva atmosfären: stillhet, uppmärksamhet, avskildhet, det sinnesförankrade måleriets grundförutsättningar. Stämningen i den ateljén har sedan följt mig livet igenom som en ton. Ljuset, det mer eller mindre klara norrljuset från takfönstret, skulpterade stillebenformerna på bordet eller modellen på podiet och tempererade färgen, allas blickar var riktade mot motivet, tystnad…

När jag kommer in i ateljén på någon av målarskolorna där jag numer sedan länge undervisar, om det så är den klaraste septembermorgon, är samtliga lysrör i taket tända. Jag föreslår att vi ska släcka för att få se det från sidan infallande dagsljusets härligt skulpterande kraft. Frågar mig ibland om de unga målarna ens upptäckt detta ljus, utan vilket Åke Göranssons måleri är otänkbart.

Om hur den lilla oansenliga ”Kopp och frukter”, första bilden i boken och tydligt exempel på den sortens studier som fortfarande bedrevs på målarskolor i Sverige för tio, tjugo år sedan, om hur detta lilla resultat av meditation och analys kanske kan nå fram till en ung målare idag, 2003, tvärs över alla revolutioner och förvandlingar i konstvärlden handlar den här lilla boken.

Istället för att ännu en gång utnämna Åke Göransson till ett av våra unga döda genier (han dog fyrtio år gammal) och hans målningar till en rad mästerstycken, har jag försökt gå in i målningarna på det sätt jag kan, som målare, se dem som inspirerande målarproblem, inte som oförlikneliga konstprestationer. Detta stämmer ganska bra med den anspråkslösa andan i hans egna ord: ”Det här är bara studier, målningarna kommer sen.” Kanske var det detta sätt att se som gjorde att vi som gick på målarskola på 50-talet så gärna gick in i hans målarvärld redan när vi var unga. Vi kände igen oss.

Jag kan mycket väl tänka mig att en ung målare 2003 som på djupet känt den där oresonliga glädjen över att ha stämt två färgtoner till varandra så att de uttrycker något han eller hon verkligen sett i motivet, känner igen sig i ”Kopp och frukter” och tar starka och varaktiga intryck av den. Kanske rentav i den ser en personligt riktad uppmaning att på nytt göra upp med sitt förhållande till verklighet och måleri, på nytt ställa sig frågan ”varför målar jag?”.

Stockholm 2003-01-18 © Olle Bauman

Kort om Olle Bauman: Född 1935. Är efter studier på Signe Barths målarskola 1956-60 och för Lennart Rodhe vid Konsthögskolan 1960-1965 verksam som målare i Nacka. Har ställt ut på Konstnärshuset, Galleri Svenska Bilder, Galleri Axlund och Galleri Embla. Är även författare till böckerna ”Den röda tinkturen” (1971 Caveforsförlag, 1991 Carlsson bokförlag) samt ”Drömmen om helhet” (1995, Carlsson bokförlag).

För mer information om boken, se Raster bokförlag
Länk till Waldemarsudde som visar Åke Göransson 8/2-16/3 2003
Länk till artikel om Björn Axlunds bok "Färgformen"

Tillbaka till startsidan för omkonst