Naturligtvis har jag gjort det lätt för Carl Otto Werkelid genom att generalisera så som jag gjorde i intervjun med Susanna Slöör, allt kan inte dras över en kam i ett landskap som rymmer det mesta från Stig Johansson till Anna Brodow. Emellertid tror jag att det är ett misstag att säga att det är lika självklart att kritik skrivs för andra kritiker som det är att konstnärer gör konst för andra konstnärer. Kritikern skall vara ett relä mellan det som sker i ateljén, denna inre dialog med jaget, med andra konstnärer och, för den delen, med omvärlden å ena sidan och den kritikerläsande publiken å den andra. Jodå, Carl Otto, jag har också skrivit med blicken stadigt fästad på den egna naveln, det är inte de artiklarna jag helst minns. Jag varken kan eller vill skilja mig från mitt folkbildande uppdrag.
När Lars Nittve, just återbördad från London för några år sedan, uttryckte en förvåning över att konstnärer över femtio inte ansågs värda en recension uppstod det rusning till äldre konstnärers utställningar under ungefär en månad. Därefter återgick allt till ordningen d v s till ungdomskulten. Det förefaller som om Carl Otto Werkelid tycker att allt kan ha sagts om ett konstnärskap. Det känns nästan genant att behöva påpeka att den som är trettio i dag knappast ser samma saker i Torsten Renqvists skulpturer som jag gjorde när jag skrev om dem för trettio år sedan. Håller konstnärskapet ser det definitivt inte likadant ut från decennium till decennium. Av vem och när skall sista ordet om Torsten Renqvist sägas?
Sedan skulle jag vara feg som inte använt mig av min makt och mitt inflytande för att föra måleriets talan: Chagall, Matisse, Kåks, Cullberg, Picasso, Hansson, Rodhe, Andersson, Billgren, Kirkeby, Merz, Clemente, Figge, de Kooning, Linnqvist, Jolin, Dardel och på andra sidan bron
Zorn-Sorolla, Goya, Cézanne, Hammershöi, Impressionismen i Norden och målaren Strindberg, de båda senaste visade efter det att jag lämnat, men beslutade under min tid. Uppräkningen innehåller bara en mindre del av de måleriutställningar jag åstadkommit i Moderna Museet och Nationalmuseum, men jag fruktar att läsaren redan somnat.
Stockholm 2005-06-06 © Olle Granath
Se tidigare artiklar:
Intervju med Carl Otto Werkelid [2005-06-04]
Intervju med Olle Granath [2005-05-05]
Omkonsts startsida
|
