Våra artiklar om Market och Sollentunamässan har gett upphov till en del kommentarer från våra läsares sida. Vi publicerar här Natalia Goldins inlägg, en av de drivande galleristerna för Market, samt Leif Mattssons svar.

Natalia Goldins inlägg:
(Kommentar till Leif Mattssons artikel om Sollentunamässan)

Årets splittring av konstbranschen är inte onödig utan absolut nödvändig enligt de gallerier som är med i Market. Man ska inte glömma som besökare att alla mässor är framför allt en arena för branschträff och att avsikterna bakom alltid är kommersiella. Konstmässor är inget undantag och har ingen ambition att i första hand bjuda den större publiken på en omfattande konstutställning. Att resultatet i sig kan bli intressant för den större publiken är snarare ett mycket trevligt och välkommet bonus. När en mässa arrangeras med biljettintäkterna som främsta mål lider gallerierna. När målet istället är galleriernas försäljning lider de besökare som eftersträvar det folkliga, det obstinata och det eklektiska. Artikelns författare, som sänker den viktiga diskrepansen till "sandlådenivån", har naturligtvis all rätt till detta som representant för publiken, men uppvisar samtidigt en naivitet och en bristande förståelse för ekonomins självklara mekanismer.

Stockholm 2006-02-17 © Natalia Goldin

Leif Mattsson svarar:

I min artikel om Sollentunamässan beklagade jag splittringen av konstmässorna i allmänhet och den ömsesidiga smutskastningen i synnerhet. Någon naiv tro att mässorna klarar sig utan det kommersiella inslaget gav jag inte uttryck åt. Det tragiska är dock att Natalia Goldin inte ser värdet av att "bjuda den större publiken på en omfattande konstutställning" utan istället definierar alla mässor som i första hand en "branschträff". Det är ju rent nonsens. I så fall skulle mässorna kunna hållas bakom lykta dörrar.
     Det är mycket olyckligt att fokuseringen varit så stark på den kommersiella sidan av konstmässorna. Ekonomin är ju i dessa sammanhang en helt självklar ingrediens, men när den och inte konsten framställs som den bärande kraften, är trovärdigheten i fara. Jag anser dessutom att man missbedömer värdet av att vårda konstpubliken när man endast ser den som en potentiell investerare.
     Där finner jag den verkliga naiviteten, hos framför allt en del yngre gallerister, som inte var med förra gången konstköparna plötsligt försvann från marknaden.

Stockholm 2006-02-20 © Leif Mattsson

Vi välkomnar fler inlägg. Skriv vad du tycker i formuläret nedan. Ingen publicering sker automatiskt men om redaktionen finner att inlägget har ett allmänt intresse kontaktar vi dig för ditt eventuella godkännande av publiceringen